Syltis på Söder: "It's a typical 4 euro item"

Hallå? Det här är ju den bayerska versionen av det gentrifierade Södermalm! För ett par kvarter bort ligger Schmatz. Eller Schmutz, som jag brukar uttala det. Dit går man (eller åker skateboard eller cykel, vad som helst, men bil åker man inte) med en tygkasse nonchalant över axeln för att handla sin mat med gott samvete. Ungefär som hos Goodstore på Skånegatan. De senaste gångerna jag varit på Schmatz har jag blivit ganska irriterad. Det är dålig kvalitet på grönsakerna och det finns mer fryst än färskt kött. Det är ett praktexempel på ohållbar hållbarhet. När tanken om ekologisk mat blir rabiat. När grönsakerna fraktats över halva jordklotet för att de ska komma igenom Schmatz ekologiska nålsöga.

Jag har inte sett några mammor (eller pappor för den delen) med päls i vår stadsdel. Vräkiga bilar finns det överallt i den här stan och är därmed inte speciellt utmärkande för den här stadsdelen. Det jag gillar bäst med de här kvarteren är caféerna, glassbarerna, närheten till floden (som är badbar men aplvattenkall), opretentiösa restauranger med mat av bra kvalitet och sist men inte minst - alla märkliga små antikaffärer. Det har blivit en lördagstradition att gå en runda till tre-fyra stammisställen. Det är han som säljer en massa gamla väskor och trälådor, antikvariatet med möbler (!) och så den där loppisen i källaren på en skola vars ägare som på frågan "vad kostar den här?" 9 gånger av 10 svarar "oh, it's a typical 4 euro item". Det var därifrån vi beställde köksbordet, som säkert kommer att synas under en och annan tallrik på foton framöver. Det var också där jag satt idag. Satt och försatt chansen att lära känna lite tyskar. Det ösregnade (vanligt förekommande fenomen sommartid) och jag satt i en dammig gammal soffa under ett partytält på den lummiga skolgården och väntade på att regnet skulle ge med sig. Till slut var vi ett helt litet sällskap som satt i den där soffgruppen. Väntade. Ingen sa något. Sen gick jag och köpte ett paraply.